Moldau - Vattnets flöde och kraften i det gemensamma
- michellebobr
- 3 jan.
- 3 min läsning
Jag lyssnar mycket på musik och skapar musik inför frigörande dans i vår.
Mitt tema är årstiderna och dess element. Vatten är ett av de element vi kommer röra oss i.
När jag suttit här och lyssnat så kom ett musikverk tillbaka till mig som jag lyssnade mycket på i mina yngre år när jag var musiker och spelade klassisk musik.
"Moldau" av Bedrich Smetana. En känd komposition och ett magiskt verk som skildrar floden Moldaus resa från de små små begynnande dropparna till den breda storslagna floden som forsar fram genom Tjeckien.
Vatten är ett flöde, som hela tiden är föränderligt och dynamiskt.
Vatten sköljer oss.
Vatten helar och renar oss och kan tränga in i de smalaste av passager för att sedan breda ut sig.
Vatten är fylligt och snirkligt.
Vätskan ger tyngd men också förmågan att ändra uttryck.
Is. Snö. Ånga. Flytande.
Alla uttryck vatten kan ha, kan du ha inom dig. I rörelse och känna i din kropp.
Blod, svett, saliv, sekret, tårar. Vätskor som inom oss kan flöda. Eller stagnera.
Jag skulle vilja dela några ord om verket Moldau och hur jag upplever det när jag lyssnar på detta vackra verk. Jag uppmuntrar dig att lyssna medan du läser vidare, eller lägga dig ner, sluta ögonen och följa vattnets resa och få din upplevelse. Jag lägger en länk till verket här.
I begynnelsen på bergets topp breder fortfarande snön ut sig sedan vinterns kalla årstid. Men våren är på väg och solen börjar värma upp med sina strålar.
Snön börjar långsamt smälta.
En ensam vattendroppe tar sig loss och ringlar ner en bit på berget.
En droppe till.
Och en till.
På sina egna små vägar snirklar dropparna sig ner och möter varandra på vägen och smälter samman till en liten bäck som snart kommer möta marken längre ner på berget, där solen redan värmt upp ett tag.
Bäcken får fart.
Den ökar långsamt i kraft av att fler och fler smälta droppar ansluter sig.
Den snirklar runt stenar och mossan.
Det skapas små vattenfall när bäcken får fart över små höjdskillnader ner till där marken får ta emot och den kan ringla vidare.
När marken börjar planas ut lugnar även bäcken ner sig. Den börjar breda ut sig och ta plats, utforskar var markens gränser finns där den måste hålla sig inom.
Den avstannar lite och ett lugn i vattnet skapas.
Dropparna har blivit till en lugn fors där de tillsammans skapar ett djup, kluckande små ljud, och skvalp mot stenblock. Långsamt tar sig forsen framåt.
Längre fram ansluter nya små bäckar från andra berg, och forsen får ny kraft. Från en sida ansluter en bäck, lite längre fram från andra sidan, en till. Fler och fler vill följa med forsen. Bäckarna som ansluter skapar energi, vilket skapar ringar som sprider sig utåt i forsen.
Forsen välkomnar den nya energin från de porlande bäckarna och glatt och fyllt av liv dansar nu forsen framåt på sin väg.
Ett plask skapar ett centrum av energi som skickar ut vågor i cirkelformade mönster. Krusningar och vågor leker med varandra.
Forsen tar fart en sista gång.
Den är snart framme.
Floden väntar.
Som att hoppa in i famnen på någon sluter sig nu forsen till floden.
En trygg famn att landa i.
Tillsammans.
Tillsammans bildar de ett mäktigt vattendrag som med djup, bredd och kraft för sig framåt.
Många små vattendroppar som nu smälts samman till en kraftfull flod.
En resa från en bergstopp till sitt hem. Floden. Där den hör hemma.
Varje droppe är en del av floden och skänker sin energi.
Att få flöda i dans, likt vattnet från bergets topp, ringlande, snirkligt, fartfyllt eller avstannande.
Skapa cirklar, skapa vågor på insidan och låta blod och svett få flöda.
Jag ser fram emot att få guida i dansen från bergets topp till den djupa breda floden där vi i gemenskap skapar flöde i rummet.
Varmt välkommen!
Med kärlek,
Michelle
Kommentarer